Jag bär på en känsla som snart kväver mig, visst var det här jag kunde skrika av mig?

Jag hoppas att ingen känner igen sig i det här jag skriver, för ingen ska behöva gå igenom en sån sak. Jag gifte mig i somras, med mannen i mitt liv. Den man jag älskar mest, den man jag vill dela mitt liv med, han är det absolut bästa jag någonsin haft. Men någonting gick snett... Mannen i mitt liv velade, och trampade fel. Han gjorde ett snesteg som sårat mig mer än någonting annat, trodde inte man kunde vara såhär ledsen och sårad som människa. Och det värsta är, det är inte bara sveket från som honom gör ont.

Ett bröllop ska vara fyllt med kärlek, lycka och glädje. Det ska vara en av dom bästa dagarna i ens liv! Och det var det, den dagen var den absolut finaste och lyckligaste, någonsin. (Behöver jag skriva att dagen då Saga föddes var minst lika bra? Nej, jag trodde väl inte det.) Vårt bröllop är det finaste jag någonsin kan tänka och dagen var så perfekt den bara kan vara, inget annat bröllop kan slå vårt.

Men idag minns jag inte bröllopet med kärlek, lycka och glädje. Bröllopsdagen är just nu en dag jag tvivlar på, det är en dag som ger mig ångest ända in i själen och tårar innanför ögonlocken. Ingenting annat! Det känns falskt och mest tillgjort, ingenting som egentligen gjorde av rätt anledning.. Och enligt mig är den rätta anledning, sann kärlek, lycka och känslan av att vilja leva hela sitt liv med den man sa JA till. Jag känner allt det här och lite till, finns ingen på hela jorden som skulle kunna ersätta mannen jag valt att dela mitt allt med. Men, jag tvivlar på hans känslor och tankar..

Imellan åt känns det som bröllopet den 18 juli är totalt åt helvete, helt bortkastat. Bara en dag i ens förflutna. Jag hoppas att jag kommer kunna minnas vår bröllopsdag som den finaste och mest kärleksfulla dag i hela mitt liv, någongång längre fram, när vi räddat allt vi byggt upp. När vi räddat vår relation och varandra, när du hjälp mig bli en stark människa igen. När du gjort mig hel, efter allt det här.

Jag undrar hur man känner sig när man medvetet har förstört en annan människas bröllop, och tillvaro!