Nu är det slut, jag är slut. Jag känner mig sänkt. Jag har ingen ork eller kraft - nej jag är inte sjuk fysiskt. Jag är matt inombords, känner mig ihålig och konstig. Ibland känner jag mig överflödig och ibland känner jag mig otillräcklig.

Jag orkar inte låtsas vara glad, nu måste jag få vara ledsen och deppig ett tag. Jag känner mig så full av känslor - för livet, för jobbet, för föräldrarskap, för precis ALLT som har med livet att göra.

Från och med nu kommer jag sluta låtsas le, det går inte mer.

Jag har ont, i min kropp. Varför? Mina händer och ben är ingen lek på morgonen. Mitt högra bröst ömmar och känns svullet.

Jag älskar min familj, mer än någonting annat. Utan er vore ingenting värt ett skit.

 

Nettan

24 oktober 2009 13:16

Tillåt dig att skita i allt o dra täcket över huvudet! Och försök sätta ord på det som tynger mest! Och prata, prata, prata - även om det du säger inte känns hundra rätt utan kanske mer orättvist så är pratandet en process där man tillsammans kan bearbeta, läka och bygga nytt! Älskar dig massor! Puss!

http://tankerummet.blogg.se

 

Nettan

26 oktober 2009 15:06

Jag som tycker jag är asbra på att uppdatera! :D

Jag är inte heller så insatt i det där med svininf o vaccination, men i ärlighetens namn - det verkar ju inte ens experterna va! ;)

Vi ska inte spruta oss. Puss!

http://tankerummet.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...