En gång i tiden var jag medlem och aktiv i ett lag, ett bowlinglag. Ett lag som betydde hur mycket som helst, ett lag fullt med underbara tjejer, i alla möjliga åldrar. Alla hade sin egen personlighet och det gjorde alla underbara på sitt eget sätt. Det fanns dom man tyckte lite mer om, några man var väldigt nära med, några vanliga vänner och andra man bara hade en ytlig relation med - men det gjorde ingenting, vi var ett lag. Ett bra lag, på många sätt. Vi hade en sammanhållning som var underbar. Alla hjälpte och stöttade varandra, man skrattade med och åt varandra, på ett fint sätt. Man hade roligt tillsammans, på banan och bakom. Alla bidrog alltid med någonting för att göra träningarna, matcherna, festerna och klubbmöterna roliga och minnesvärda.

Jag kan än idag sakna sammanhållningen, alla skratt, alla tårar och stunderna som bara vi kunde ha. Några av tjejerna finns fortfarande kvar i mitt hjärta och där kommer dom finnas tills jag dör, ni är underbara. Fortsätt precis så, så som ni är. Det gör er perfekta!

Jag har saknat allting så mycket i perioder att jag varit på väg tillbaka, jag vill vara en del allt det där fina och roliga. Jag vill skratta och gråta, vinna och förlora tillsammans med er gång på gång, jag trivdes för det mesta alltid, oavsett resultat, för vi höll ihop. Vi kämpade som ett lag!

Men ibland överraskar livet och människor med saker man inte kunde föreställa sig, saker som ändrar på allt. Saker som kunde påverka mitt liv och mina beslut mycket, och jag känner nu att det är totalt omöjligt att komma tillbaka till Mistral. Det skulle inte gå, inte på något sätt, i ens i min fantasi. Jag känner mig egentligen redo för att rulla klot igen, jag skulle tycka det var riktigt roligt, men jag kommer få göra det med andra tjejer i sånt fall. Jag kommer få ge mig ut på jakt efter ett annat lag, med fina tjejer och bra sammanhållning.

Tack för dom fina år jag fick tillsammans med Mistral och tjejerna. Jag minns dom, för alltid.

Hejdå Mistral.

Idag när jag rensade garderoben så fick faktiskt mina Mistral tröjor flytta ner
i sopsäcken tillsammans med resten som ska slängas.

Nu är vi igång med vår banankarton till Hoppets Stjärna, igår hämtade jag och Saga en banankarton på Ica och idag har vi rensat i barnens garderober och hittat lite kläder vi inte längre behöver eller kan ha. Jag funderar på om vi ska åka iväg imorgon för att köpa maten vi ska packa ner. Leksaker och små julklappar funderar jag på ta på ÖB tillsammans med Wilma & Saga en annan dag.

Det känns roligt att göra det här, vi pratar ofta om vad vi vill lägga ner för att ge dom här familjerna det där lilla extra. Mattias angagerar sig mycket mer än vad jag trodde, och det känns bra :) Saga är ena sekunden glad över att få ge andra barn mat och andra sekunden skäller hon ut dom för att dom ska ta hennes mat.

Helt klart en grej vi kommer göra nästa år också!

Kläderna vi planerar att skicka med.