Jag tror på det här året. 2010 är någonting bra.

2010 är året jag kommer vilja minnas för alltid, året som kommer sätta prägel för resten av mitt liv. Jag har god lust att lista upp vad som kommer göra 2010 till året med stort Å. Men det kommer jag inte göra, då försvinner spänningen och meningen med bloggen för 2010. Det är ju ingen som öppnar julklapparna innan jul, eller hur?

Jag har tankar, drömmar och mål om det här året. Drömmar och mål som ska slå in, nu är det min tur att segla i medvind.

En gång i tiden hade man oehört många kompisar och väldigt många telefonnummer i mobilen. Ju mer åren har gått ju kortare har kontaktslistan i mobilen blivit. Någonstans på vägen lärde man sig sålla bland kompisarna, dom kompisarna man en gång hade som visade sig vara fulla av ärlighet, ödmjukhet och vänlighet växte i hjärtat och var en vacker dag ens närmaste vänner. Många kompisar har ramlat bort på vägen, det kanske låter rått men det gör mig ingenting. Jag har mina vänner, jag har dom som verkligen bryr sig och tycker om mig. Jag har dom jag hyser mest kärlek och tillit till kvar, det är dom ända som betyder någonting.

Vad är det då som gör att man lyckas sålla och sortera in alla människorna i rätt fack? Egentligen vet jag inte. Det bara händer och för det mesta fungerar det, visst händer det att man får plocka upp en person ur ett fack och börja om från början, den kanske inte platsa där den hamnade från början. Den kanske inte var så bra som man trodde, personen kanske inte platsade in i kategorin vänner.

Jag tror alla har fått sortera om någon gång, jag har ialla fall gått göra det. Några gånger. Livets stig och dom erfarenheter man får på vägen lär en vad som är en bra vän eller inte. Jag är glad att man sakta men säkert lär sig hur en annan människa fungerar. För ett halvår sedan var jag ganska godtrogen och trodde nog ganska bra om flera människor som inte alls var värda det, men bara över en natt kan så mycket hända. Bara ett telefonsamtal kan vända upp och ner på en människans tillvaro och vardag. Det visade att man inte ska tro det bästa som alla, man kan inte lita på alla. Man ska framför allt akta sig för vem man pratar om vad med, för säger man fel sak till fel person så vänder den här personen allting emot en och till slut står man där med lång näsa och totalt grundlurad. Ens själ blir blottad och man känner mig naken, inför en hel folksamling.

Sveket är en av mina största fiender. Och när sveket tar överhand är det svårt att hitta tillit och tro igen. Vägen dit kan vara lång, och väldigt stormig. Somliga dagar står man stadigt med två fötter på jorden, andra dagar är som att balansera på en skör lina.