Nu har familjen Hallberg bara två katter!

Att tre har blivit två känns annorlunda, märkligt, bra, hemskt, lagom och okej. Som ni förstår bär jag just nu på väldigt många känslor och tankarna snurrar. Tankarna som snurrar är både bra och dåliga.

Klockan 13.37 i torsdags fick Tisse somna, för alltid.

Det är många saker som gjorde den katten egen och speciell! Hon flyttade hem till oss när jag var arbetslös och gick hemma gravid, jag lämnade sällan lägenheten och vi var med varandra både natt och dag.. Vi åt tillsammans, sov tillsammans, städade tillsammans. Det var ytterst, ytterst få gånger som hon inte följde mig från ena rummet till det andra. När jag duschade satt hon fint och väntade på golvet tills jag blev färdig. Att vi skulle göra allt tillsammans har suttit i länge, det är ett beteende som fanns kvar, ända tills i torsdag. Anledningen till att hon knöt an så oerhört mycket till mig handlar nog till stor del om att hon lämnde sin mamma långt innan 12veckors ålder, och det gör mig både arg och ledsen. Att vi hade en speciell och mysig relation är ingenting som stör, men att kattmammans ägare ljuger om ålder på kattungarna när varenda människor vet att dom veckorna är superviktiga. Hon har verkligen varit en riktigt bra kisse, men tro mig - ingen katt kan gå en så på nerverna som hon! Jag har aldrig träffat en så envis och tjurig katt, aldrig trott att en katt kan ha så mycket vilja. När om la sidan till kunde hon vara värre än ett barn i treårstrotsen!

Alla hennes egenskaper har gjort henne till en minst sagt speciell katt, en katt jag alltid kommer minnas. En katt jag alltid vill minnas.

Sov gott Tisse!