Direktlänk till inlägg 21 februari 2010
Längre uppehåll än såhär har jag nog aldrig haft! Jag kände att orken och tiden till att blogga absolut inte fanns förra veckan när vi låg sjuka här hemma på Åkervägen.
Nu har det gått en vecka och vi har varit relativt friska och pigga. En vecka full av jobb och dagmamma. Det känns både roligt och konstigt att jobba såhär mycket helt plötsligt. Spännande med någonting nytt, underbart med vettiga tider. Känslan att sluta vid 15-16 och ändå ha jobbat 8-9 timmar är verkligen underbar. Det känns bra i hela kroppen, jag får eftermiddag Saga och kväll med Mattias och det är tid jag verkligen värdesätter.
Jag tycker och tänker verkligen inte som alla andra om den här vintern, jag tycker den är mysig. Jag tycker det är så sjukt fint ute och jag gillar det! Men nej, inte ens jag gillar dagar som igår... Det vädret gör verkligen att man helst av allt bara vill slå på en film och bädda ner sig i soffan med nyponsoppa och glass :)
Men idag har det varit perfekt väder - snö, kallt & soligt. En perfekt dag att leka ute :) Men inatt när min vän körde fast i snön och vi slet som små tomtar ute i snödrivorna var inte vädret lika perfekt, men det var en upplevelse det med ;)
Den här veckan ska jag blogga, jag längtar och har en lista med rubriker på blogginlägg. Känner på mig att det blir en bra bloggvecka men nu ska jag bädda ner mig i sängen och kolla på en snutt Gilmore Girls innan jag ska sova, imorgon ringer klockan 04.58 :)
Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...
Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida. Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid. Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...
Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt. Vem är du? Vad kommer...
Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud. Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig. Det ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
|||
|