Jag har sagt det förut, jag säger det nu och kommer säga det hundraelva gånger till - jag älskar Astrid Lindgren och mer eller mindre alla hennes filmer.

Hennes filmer hjälper mig, dom hjälper mitt barn att förstå världen och verkligheten.

Dom hjälper mig att bli lite roligare, dom visar mig att det är okej att göra det som faller en in, allting måste inte alltid vara lika dant dag ut och dag in. Astrid-filmerna öppnar upp mitt annars ganska trånga sätt att tänka.. Ett riktigt fint exempel är dagens middag, som inte åts vid matbordet, Saga tittade på Madicken och säger att hon också vill ha picknick. Sekunden senare stod vi i linneskåpet och letade fram picknick-filten och började duka upp på vardagsrummet Ett sånt litet infall hos familjen Hallberg gav mig en väldigt glad liten tjej som kände sig ganska mallig att hon fick göra som Madicken och det blev inte ens mer jobb för mig. Det är det lilla som gör dagen stor!

För någon vecka sedan åt jag och Saga middag uppe på Violvägen och Wilma undrade hur det gick när man adopterar ett barn. Jag ger mig själv lite tänktetid innan jag omsorgsfullt väljer mina ord och började förklara och när jag är färdig säger hon "Jaha, precis som i Rasmus på Luffen, då förstår jag!"  Helt klokrent och ännu en gång har Astrid lyckats med att ta upp en stor fråga på ett bra sätt så att världens viktigaste människor förstår.