Det tog en liten stund och några försök, men till slut fick jag till ett mms-blogg inlägg :)

Nu har jag lärt mig att både mms-blogga och sms-blogga och helt ärligt, jag vet faktiskt inte om det är på gott eller ont.. Egentligen en ganska rolig funktion, men den skulle nog kunna bli fasligt dyr om man skulle bli en mobilbloggare.

Världens bästa tjej hos tandläkaren :)

I helgen fick jag uppleva en svensk vinter på två sätt, och båda hade sin charm och bjöd mig på ett gott skratt :) 

I lördags hade vi fin besök av Beth, en riktigt bra kväll ända tills hon fick för sig att åka hem, vid halv tolv lördag kväll. Hela Sverige vet ungefär vad vi hade för väder i lördags!? Om ni har glömt kan jag påminna er - det snöade, var kallt, blåste satan och var ruggigt halt ute! Hur som helst, vi säger hejdå i ytterdörren och hon lovar att skicka ett sms när hon kommer hem, bra tänkte jag och tog med mig telefonen till soffan och efter ungefär tre minuter ringer hon, min fösta tanke var att nu får jag en rapport om hur det ser ut ute på stora vägarna. Men icke - hon ringde för att berätta att hon sitter fast, i en snödriva drygt hundra meter från oss. Varken hon eller jag kunde låta bli att skratta. Jag drog på mig alla vinterkläder man bara kan tänka sig och gav mig ut,  för att gräva fram en liten bil ur den stora snön. 

Söndagen däremot bjöd på en riktigt fin svensk vinterdag. Jätte mycket snö, vindstilla och massor med sol - det blev vinterkläder och pulka ute i parken för familjen Hallberg & Beth. En riktigt fin förmiddag med massor med lek, skoj och skratt :) 

Min älskade moster Nettan frågade mig här om dagen om jag hade varit ute och upplevt vintern på riktigt - och tro mig, efter den här helgen har jag verkligen det, båda sidorna av den :) Och jag gillar den fortfarande jätte mycket! 

Som jag sagt tidigare så gillar jag den här vintern och all snö, speciellt dagar som idag, när solen skiner och det är väldigt fint ute. Men det finns en sak som skrämmer mig, och som gör mig en aning ledsen. Idag på väg hem från jobbet körde jag om en lastbil, fullastad med trasiga bilar. Sex-sju stycken krockade bilar och jag tycker det är riktigt obehagligt.

När jag skulle köra av motorvägen för några veckor sedan gick det inte riktigt som vanligt, det gick inte speciellt bra. Jag fick sladd och snurrade rakt in i en snövall, och jag är fortfarande glad att just den snövallen var där annars vet nog ingen vart jag hade kunnat hamna. Utan snövallen hade kanske min bil varit en av bilarna på lastbilen. Och tro mig, efter att man varit med om en olycka, liten som stor, så inser man att man verkligen inte är odödlig, man kan inte påverka olyckan när den väl är framme och den kommer snabbare än vad man kan föreställa sig. 

Jag önskar verkligen att folk kunde tänka sig för innan man trycker ner gasen lite extra, det är omöjligt att folk har så bråttom någonstans att det är värt att riskera att inte komma fram alls. 

Kör försiktigt, det gör jag! :)