Som jag sagt tidigare så gillar jag den här vintern och all snö, speciellt dagar som idag, när solen skiner och det är väldigt fint ute. Men det finns en sak som skrämmer mig, och som gör mig en aning ledsen. Idag på väg hem från jobbet körde jag om en lastbil, fullastad med trasiga bilar. Sex-sju stycken krockade bilar och jag tycker det är riktigt obehagligt.

När jag skulle köra av motorvägen för några veckor sedan gick det inte riktigt som vanligt, det gick inte speciellt bra. Jag fick sladd och snurrade rakt in i en snövall, och jag är fortfarande glad att just den snövallen var där annars vet nog ingen vart jag hade kunnat hamna. Utan snövallen hade kanske min bil varit en av bilarna på lastbilen. Och tro mig, efter att man varit med om en olycka, liten som stor, så inser man att man verkligen inte är odödlig, man kan inte påverka olyckan när den väl är framme och den kommer snabbare än vad man kan föreställa sig. 

Jag önskar verkligen att folk kunde tänka sig för innan man trycker ner gasen lite extra, det är omöjligt att folk har så bråttom någonstans att det är värt att riskera att inte komma fram alls. 

Kör försiktigt, det gör jag! :)

 

Mamma

24 februari 2010 15:26

Du gör mig så stolt! Kloka ord gumman! Älskar dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...