Nu känner jag att det får vara nog, jag är trött på skitsnack. Jag är trött på att folk pratar och tycker till om mina känslor och det jag har gått igenom sista tiden. Ibland behöver jag få lätta mitt hjärta utan att välja mina ord, jag ska inte behöva tänka mig för. Men tydligen måste jag göra det, tydligen kan jag inte skriva vad som gör ont i mig eller vad som gör mig ledsen för då lägger folk in sina egna värderingar i det och utser sig själva till den som kan säga att det är rätt eller fel och det gör mig förbannad. Om man inte kan fråga eller prata med mig om det händer eller sker så borde man nog inte prata om det alls, för när någons tolkning berättas för någon annan blir det helt plötsligt en historia som kanske inte alls är sann. Och det jag känner att jag ibland behöver få ur mig är ingenting någon ska se som underhållning.

Därför har jag valt att skapa en kategori på min blogg som jag kallar Ocensurerade känlsor & tankar, inläggen under den kategorin kommer väldigt få ha tillgång till. Jag är trött på att bjuda in idioter så pass djupt i mitt liv.

Jag känner mig lyckligt lottad ibland. Jag har så många fina människor runt omkring mig, både i släkten och bland vännerna.

Jag vet inte vilka ord jag ska använda för att beskriva hur fina dom här människor är. Dom är så äkta och bra. Dom har stora hjärtan och dom tvekar inte en sekund på att ta emot en med öppna armar. Jag blir varm i hjärtat av dom här människorna. Igår hade jag några riktigt fina samtal med några av dom här människorna, samtal som innehöll väldigt mycket om allt. Man behöver ha några personer i sitt liv som man kan bolla allt med, hundraelva gånger.

Dom här personerna finns verkligen i mitt hjärta! <3

Jag tror inte jag har varit så trött på flera år faktiskt, hela jag är liksom trött. Ögonen är så tunga, huvudet är som gröt och kroppen känner mig helt matt.

Jag kan inte sova längre! Vänder och vrider på mig alldeles för mycket, sover oroligt och vaknar för absolut ingenting. Det är sådär! Hela veckan har jag vaknat med molande värk i huvudet, dom flesta dagarna har det gått över, men hur länge till tänker det hålla på?

Jag orkar inte.