Nu känner jag att det får vara nog, jag är trött på skitsnack. Jag är trött på att folk pratar och tycker till om mina känslor och det jag har gått igenom sista tiden. Ibland behöver jag få lätta mitt hjärta utan att välja mina ord, jag ska inte behöva tänka mig för. Men tydligen måste jag göra det, tydligen kan jag inte skriva vad som gör ont i mig eller vad som gör mig ledsen för då lägger folk in sina egna värderingar i det och utser sig själva till den som kan säga att det är rätt eller fel och det gör mig förbannad. Om man inte kan fråga eller prata med mig om det händer eller sker så borde man nog inte prata om det alls, för när någons tolkning berättas för någon annan blir det helt plötsligt en historia som kanske inte alls är sann. Och det jag känner att jag ibland behöver få ur mig är ingenting någon ska se som underhållning.

Därför har jag valt att skapa en kategori på min blogg som jag kallar Ocensurerade känlsor & tankar, inläggen under den kategorin kommer väldigt få ha tillgång till. Jag är trött på att bjuda in idioter så pass djupt i mitt liv.

 

mormor

18 april 2010 16:16

SÅ HIMLA BRA MARLIE HELT RIKTIGT ÄR SÅÅÅÅÅÅ STOLT ÖVER DIG MASSOR MED KRAMIZZAR & PUSSAR

 

Jessisa

19 april 2010 13:01

Nu blir jag lite ledsen, jag som brukar läsa här hos dig, men kan inte nu på grund av att vissa männsikor inte kan acceptera att man har olika sätt att tackla saker.

Vill bara säga, Marlie att jag saknar att läsa på din blogg - men accepterar fullt ut ditt beslut om att lösenordsskydda den.

Många kramar
Jessisa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...