Livet är fullt av förändringar och överrasknigar. Det händer nya saker varje år, varje vecka och varje dag. Dåliga och bra. Av varje förändring blir man en erfarenhet rikare och det är ingenting att tacka nej till. Både dom bra och dåliga lär oss en liten del av livet. Det är våra förändringar och erfarenheter som skapar våra facit. Det som fyller ut våra ryggsäckar och gör oss en aning klokare.

När förändringarna väl händer och är dåliga så tycker vi synd om oss själva och vill bara dra täcket över huvudet, men när förändringarna är bra lever vi livet som aldrig förr och njuter fullt ut. Men för att kunna njuta av det bra måste vi uppleva det dåliga. Glöm aldrig att allt som händer formar dig till den underbara person som just du är.

I mitt liv händer det en del mest hela tiden, och jag tycker om det. Jag gillar att vara sysselsatt och tycker det är roligt när det händer saker jämt och ständigt. Jag tror på den här sommaren och jag tror på framtiden. Jag känner mig glad och full av massa positivitet. Mina förändringar och överraskningar just nu är bra och livet bjuder på sina bästa stunder.

Men någonting saknas...

Min dotter växer ifrån mig. Jag hinner inte med. Det är länge sedan hon var bebis men jag känner för varje dag som går hur vi klipper navelsträngen mer och mer, hon är verkligen en liten tjej nu. En liten bestämd tjej som vet precis vad hon vill, hon är full av livsglädje och energi och jag blir fulladdad av positiv energi bara genom att hon finns och andas.

Dom sista veckorna har jag nästan inte sett röken av Saga på eftermiddagarna, hon har inte tid att vara hemma. Hon har hittat flera kompisar här i fyrkanten och det är underbart att se hur min dotter utvecklas och att det numera är samverkande lekar som gäller och inte parallell lekar. Hon pratar mer än någonsin och berättar mer än gärna om vad hon gjort och inte gjort, hon berättar också mer än gärna om vad man får göra och inte göra. Hon är helt på det klara med att man måste dela med sig, turas om och bestämma tillsammans.

Min Saga gör mig otroligt stolt.

Jag är ett kapitel för sig ibland, ganska ofta och jämt. I lördags gjorde jag en jag och ingen är direkt förvånad att jag, av alla lyckades.

I lördagskväll satt jag på golvet och skulle välja film, när jag väl skulle upp så fick jag hjälp och samtidigt ska jag skjuta ifrån med vänter hand mot golvet, men min tumme var ivägen och det kändes som golvet försvann under handen men i själva verket var det min tumme som böjdes helt åt fel håll, det knackade fint och gjorde så förbannat ont men jag bet ihop en stund och tänkte att det går över.. Men eller hur - efter några minuter satte jag mig i soffan och bara sjönk ihop. Det snurrade i huvudet och hela handen bara dunkade, kunde knappt röra på tummen och jag kände hur varm handen blev. Blundade och försökte hålla tillbaka tårarna, vilket jag förvisso klarade av :) La lite kyla på handen och hoppades på det bästa, men inte då. Så igår satt jag på akuten från kvart i tolv till ungefär halv åtta. En mindre rolig söndag, som dessutom avslutas med du måste komma tillbaka imorgon. Sagt och gjort, nu sitter jag här hemma efter en betydligt kortare stund på akuten i förmiddags, ingenting brutet och ingenting behövdes sys men kom hem med en lindad hand som gärna ska vara lindad ett tag, värktabletter och en sjukskrivning.

Jippi, eller inte! Jag blir så trött på mig själv. SUCK SUCK!