Jag skrev ett brev. Jag skrev rakt från hjärtat och i samma sekund som jag gav det till den berörda personen förändras allting.

Jag satt för en stund naken och blottad i min egen soffa, visste varken ut eller in. Hade ingen plan B, hade ingenting att säga och visste inte riktigt vad jag förväntade mig. Det var en läskig stund, ett konstigt ögonblick som rörde om mig tillvaro, ännu lite mer än vad jag trodde var möjligt. Att jag vågade ge det där brevet, att jag vågade ge hela mig själv förändrade hela mitt liv. Det förändrade allting.

Jag hade tänkt, känt, drömt och planerat länge i mitt huvud. Jag visste vad jag ville, jag hade haft många djupa samtal med mig själv som alltid slutade på samma sätt. Jag visste hur jag ville leva. Men, det läskigt är .. Jag hade ingen aning om hur du ville leva, jag hade ingen aning om hur du kände. Jag var rädd att göra bort mig för alltid men jag ångrar hellre det jag testat och gjort, än det jag inte vågade testa. Jag testar hellre och får ett rått och kallt nej än går omkring och spekulerar och undrar för all framtid.

Idag kan jag säga att det där brevet är bland det bästa och finaste jag gett till någon människa. Jag lyckades beröra, jag lyckades förmedla, jag lyckades göra mig hörd och förstådd. Jag fick allt och lite till tillbaka.

Jag är så otroligt kär i mitt underbara M. Det här är äkta, det finns där. Vi har absolut saker att jobba på, men det kommer gå. Vi är medvetna om vad vi behöver bli bättre på men nu äntligen står vi på samma planhalva igen och tänker lika dant. Jag vet, han vet, vi vet att det är vi, för alltid.

marlie hallberg hjärta mattias hallberg

 

Ida

26 augusti 2010 22:23

När jag såg på Facebook blev jag så sjukt glad för din skull, och tänkte att det som tyngt dig kanske äntligen lättade! KRAM

http://lifeisfordummies.blogg.se

 

Hanna

27 augusti 2010 08:25

Du är så modig! Jag är så glad för din skull..!

 

pillan

27 augusti 2010 10:23

De finns ju ingen gilla knapp här men ja trycker endå!! ;)
De är underbart att se (läsa) att du är glad igen å vi håller alla 4a tummar i min kropp att de kommer föbli så!
puss!

 

Mattias

27 augusti 2010 23:03

Jag satt i din soffa, läste brevet 2 eller 3 gånger och visste inte vad jag skulle säga. Du grät, och jag var bara mållös. Det brevet förändrade mitt liv, på många sätt. Jag hade andra problem den veckan och ville verkligen inte ha ett till, men det fick jag.. utan tvekan. Mera att tänka på, hur skulle allt sluta. Mitt mål den kvällen förändrades och det enda jag kunde få ur mig var, "Jag måste ha brevet så jag kan läsa det om och om igen. Jag kan inte säga något idag.." Efter den dagen så har vi pratat mycket, väldigt mycket och jag är glad att du gav mig det brevet. Det var verkligen inte det jag trodde att jag skulle få. Det finns en del att jobba på, men jag ger dig allt nu! Du har gjort mig nykär igen, riktigt kär. Kan inte sluta tänka på dig. Idag är alla mina problem ur världen. Och detta liv kommer vara perfekt, nu ska vi prata när något är fel! Gilla knappen, den är nedtryckt! Och hålls nere! ÄLSKAR DIG MITT HJÄRTA! Du och jag för evigt!

http://www.pixelplayground.se

 

Mamma / Svärmor

29 augusti 2010 21:17

Ni är verkligen bäst!! Kärleken är det största!! Älskar ER!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...