Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.

Om 49 dagar blir min dröm verkligen och... jag får nya bröst. jag får nytt skal. jag får nytt självförtroende.

Jag har tänkt och velat det här SÅ länge. Och för några veckor sedan började jag tänka och fundera igen, och det här gången började jag läsa mer än vad jag gjort någon gång förut. Jag frågade runt och fick två namnet på två kliniker som jag läste på om men min magkänsla sa ganska direkt vilken jag skulle vända mig till. Jag började känna att en operation innan sommmaren kanske kan vara något. Eller kanske nästa vinter. Jag kände mig nyfiken och bestämde mig för att ringa Proforma för att bara snudda vid det här, lite mer på riktigt! Och kanske boka in en konsultation. Tjejen i andra änden hade en operationstid redan i slutet av oktober. Ehm! Lugn & fin! Vadå, är det inte väntetid på sånt här? Och hade det inte varit för jobbet hade jag blivit opererad om 2-3 veckor.

Jag fullkomligt bubblar av tankar och känslor. Stundvis kan jag inte tänka på någonting annat och min... ehm, vad han nu är, får stå ut med mitt tjat och kommer antaligen ha lessnat på mina nya bröst innan dom ens finns. 

Jag är nervös. Jag är glad. Jag är spänd. Jag är förväntasfull. Jag är rädd. Jag är nöjd.

Jag är allt, allt på samma gång. Men mest av allt är jag lycklig över att jag har vad han nu är, min underbara familj och mina fina vänner vid min sida, för jag kommer behöva dom båda psykiskt och fysiskt under min resa.

/M.