Imorgon är det äntligen första december och allt som hör till. Imorgon får vi äntligen öppna första luckan och mysa framför julkalendern. Vi har längtat länge och är riktigt laddade.

Jag är redan full med julstämning och längtar mer än barnen efter själva julafton.

Det är första året någonsin, tror jag, som vi är ute i god tid. Vi har redan handlat en hel del julklappar och i helgen blir det fler. Det känns bra att vi kommit igång för jag orkar inte stressa runt sista dagarna och leta, det har vi inte ens tid med eftersom vi slutar jobba så sent. Ser fram emot en heldag i affärer snart och shoppa lite julklappar, det hör till :)

Idag har vi haft världens bästa första advent! Jag myser så inombords och känner redan julstämning.. Jag gillar´t :)

Vi började dagen med sovmorgon till 8.40 och det var hela familjen värda, vi åkte förbi ICA och köpte present till mormor och frukost och väl uppe på Violvägen så var första advent igång. Vi har bakat pepparkakor, gjort pepparkakshus, gjort marsipan figurer och adventsfikat med pepparnötter, mjuk pepparkaka och glöggkaka som jag & Saga bakade igår kväll. Det bjöds även på chokladmousse tårta eftersom vi firade min älskade mamma som fyllde år tidigare i veckan. Sedan avslutade vi en toppen söndag med riktig söndagsmiddag - stek, potatis & sås! Det var SÅ gott.

Tack min underbara familj för en underbar och mysig första advent.

Jag vet egentligen inte om jag vill skriva det här inlägget.. Jag tampas helst med det i tysthet, men då är det också lättare att fuska och dölja misstagen.

Jag har bestämt mig för att vara öppen med att kilona ska bort!

Jag & min karl har testat flera olika varianter, bland annat LCHF som gav resultat men vi hittade inga som helst rutiner och svor varje dag över allt vad mat hette. Nu testar vi något helt annat, det är tillåtet att äta allt men inom sin ram av kcal. Då vi båda två ska gå ner så ligger vi under ett vanligt intag och sedan kryddar vi det med motion. Det bästa av allt, jag behöver bara knappa in allt som äts så räknar programet ut det åt mig.

Vi lagar mycket mat efter nya recept och det är underskattat!

Den här gången vägrar jag falla. Jag ska inte, jag tänker inte. Många väntar på att under ska ske men jag tänker skapa mig mitt egna under nu.

Nu har det gått en vecka sedan vi sa hejdå till vårt gamla liv och vi jobbar på för att välkomna vårt nya med öppna armar, och nu äntligen tror jag vi hittat ett sätt. Det dröjer nog ett tag till innan vi fått fasta rutiner på det här och innan det flyter på utan att vi behöver tänka. Det är många förändringar på en gång, men jag tar hellre en stor smäll än många små.

Det bästa av allt, jag är inte ensam och det gör mig glad!

Idag säger vi hejdå gamla liv. Nu ska det ske en förändring. Det här fungerar inte längre och jag har kommit till en gräns som säger att jag gör vad som helst. Bara det händer nu!

Den här förändringen behövs, på flera sätt.

By the way - Obbe flyttade hem idag. Just nu står han fortfarande i bilen och fryser, men det är inte mer än rätt åt honom. Han ska förpesta mitt liv från och med nu. Jag lovar er, jag tar inte emot honom med öppna armar!

Lagom till vår Greklandsresa ska jag nog kanske kunna avslöja ett och annat..

Var är jag? Jag vet inte.. Jag hinner inte med min blogg på det sättet jag vill. Jag saknar den. Jag tänker ofta att jag ska sätta mig ner och skriva några rader, men sen rinner tiden mellan fingrarna ännu lite mer och så har dagarna, veckorna gått.

Vad gör jag då, tänker ni.. Jag jobbar helt plötsligt heltid för första gången i mitt liv och trivs riktigt bra med det. Jag gillar mitt jobb skarpt och trivs verkligen jätte bra. Slutar vid 18 varje kväll, då stressar jag upp till mamma för att hämta Saga och sen hem för att möta upp älsklingen och att fixa till en middag, helst någon middag som inte tar mer än fem minuter att få fram. Sen ska Saga duscha och pang så var klockan snudd på läggdags för henne. Jag är otroligt tacksam att mamma och Patrik ställer upp utan att blinka, annars vet jag inte hur vi skulle få till det. Tack och lov får jag och Saga sovmorgon och mysstund varje morgon, annars hade jag inte grejat mina tider. Jag saknar min dotter och imellan åt känns det inte som jag träffar henne.

På kvällarna när mitt älskade barn somnat så har jag varken lust eller ork för att slå upp datorn, då är det lite kvalitetstid med hjärtat och sen har jag och mina böcker en stund i sängen innan jag somnar ovaggad strax efter tio.

Där är nog förklaringen på vart jag är nu för tiden, men oroa er inte. Jag trivs ganska bra, förutom när mitt älskade barn skriker tyst.

Vad konstigt det känns, jag jobbar verkligen heltid nu för tiden, för första gången i mitt liv.

Det känns både bra och mindre bra. Jag tycker på sätt och vis att det är roligt, ialla fall när det finns någonting att göra. Det jag verkligen älskar med det här jobbet är dom bra arbetskollegorna jag faktiskt jag och att jag varje dag åker till samma ställe och har en fast punkt nu äntligen. Det som är betydligt mindre bra är arbetstiderna, jag jobbar 9-18 varje dag och jag får ingen tid med min älskade dotter på vardagarna över huvudtaget. Jag saknar henne så det skriker i mig. Jag längtar efter den här helgen och massor med tid med familjen.

LYCKA !

nu är det äntligen min & Sagas tur, på riktigt!

godnatt!