Jag bär på en känsla som snart kväver mig, visst var det här jag kunde skrika av mig?

Jag hoppas att ingen känner igen sig i det här jag skriver, för ingen ska behöva gå igenom en sån sak. Jag gifte mig i somras, med mannen i mitt liv. Den man jag älskar mest, den man jag vill dela mitt liv med, han är det absolut bästa jag någonsin haft. Men någonting gick snett... Mannen i mitt liv velade, och trampade fel. Han gjorde ett snesteg som sårat mig mer än någonting annat, trodde inte man kunde vara såhär ledsen och sårad som människa. Och det värsta är, det är inte bara sveket från som honom gör ont.

Ett bröllop ska vara fyllt med kärlek, lycka och glädje. Det ska vara en av dom bästa dagarna i ens liv! Och det var det, den dagen var den absolut finaste och lyckligaste, någonsin. (Behöver jag skriva att dagen då Saga föddes var minst lika bra? Nej, jag trodde väl inte det.) Vårt bröllop är det finaste jag någonsin kan tänka och dagen var så perfekt den bara kan vara, inget annat bröllop kan slå vårt.

Men idag minns jag inte bröllopet med kärlek, lycka och glädje. Bröllopsdagen är just nu en dag jag tvivlar på, det är en dag som ger mig ångest ända in i själen och tårar innanför ögonlocken. Ingenting annat! Det känns falskt och mest tillgjort, ingenting som egentligen gjorde av rätt anledning.. Och enligt mig är den rätta anledning, sann kärlek, lycka och känslan av att vilja leva hela sitt liv med den man sa JA till. Jag känner allt det här och lite till, finns ingen på hela jorden som skulle kunna ersätta mannen jag valt att dela mitt allt med. Men, jag tvivlar på hans känslor och tankar..

Imellan åt känns det som bröllopet den 18 juli är totalt åt helvete, helt bortkastat. Bara en dag i ens förflutna. Jag hoppas att jag kommer kunna minnas vår bröllopsdag som den finaste och mest kärleksfulla dag i hela mitt liv, någongång längre fram, när vi räddat allt vi byggt upp. När vi räddat vår relation och varandra, när du hjälp mig bli en stark människa igen. När du gjort mig hel, efter allt det här.

Jag undrar hur man känner sig när man medvetet har förstört en annan människas bröllop, och tillvaro!

 

Den man du älskar

15 september 2009 17:31

Jag tror o vet att vi kommer minnas våran bröllopsdag som en lycklig dag. Jag kommer det i allafall, för jag var lycklig, o glad den dagen!

http://Www.pixelplayground.se

 

Nettan

15 september 2009 17:44

Hjärtat, dina riktiga minnen av bröllopet är de första - de är baserade på det som du faktiskt upplevde under den dagen och om något hade varit fel då hade du snappat upp det o då hade inte varit ditt livs bästa dag. De känslor du kände då uppstod inte av dukningen, musiken, gästerna eller maten - utan dina känslor där o då var ett resultat av vad som hände mellan dig och Mattias - ingenting som hänt efter kan förändra det. Även fast jag förstår att dina tankar o känslor nu blir nersolkade av vad som hänt efter. Tavlan är vacker därunder även om nån kastat lera på den - leran torkar o nöts så småningom bort!

Älskar er massor, och längtar oxå efter kraken! :) Puss!

http://tankerummet.blogg.se

 

Ida

15 september 2009 17:53

Jag förstår om du tvivlar på den dagen och allt du kände då men hoppas verkligen du kan hålla fast vid det som var helt otroligt underbart den dagen. Håll i hårt i det och skapa dig nya minnen från nya dagar, kanske helt vanliga vardagar men som kan innehålla minst lika mycket lycka och tacksamhet som bröllopsdagen skulle gjort i efterhand. Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig men så länge man gör det som känns rätt så kan man inte göra mer än så! De gånger jag träffat dig på jobbet och pratat med dig och läst din blogg - du är en mkt fin person Marlie. Och allt tvivel, tvivla inte på DIG själv iaf. Kram

http://lifeisfordummies.blogg.se

 

maria

15 september 2009 19:47

http://sockerdockaa.blogg.se

 

veronika

15 september 2009 20:10

Ja gumman förstår att du känner dig sviken och tycker allt är skit att du ska behöva genomlida detta, de önskar jag inte nån!!!
Sen bli sviken av en sk vän är bland de värsta man kan bli.
Och sen att du hela tiden blir nerdragen i skiten av andra som inte kan släppa taget och gå vidare när du försöker lägga allt bakom dig, men du vet vart jag finns!!! puss

http://frulandstrom.blogg.se

 

Pernilla, Mistral

15 september 2009 21:56

Marlie! Jag har hittat till din blogg nu och jag måste säga att det är en av de bästa bloggar jag läst! Så skarp och så ärlig! Vissa dagar sitter man andlös och läser! Jag är så ledsen för allt du har fått genomgå men hoppas och tror att ni kommer att få andra underbara minnen att minnas också. Tyvärr är ju inte livet alltid som man föreställt sig och kan ta svåra vägar. Men efter de mer svåra stunderna brukar alltid de mer lyckliga infinna sig. Och jag är övertygad om att du som är en så levnadsglad livfull tjej kommer att bli lycklig! Du förtjänar inte annat ! Stora kramar till dig!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...