Alla inlägg under november 2011

Av Marlie - 30 november 2011 22:18


Min fantasiska oförmåga att älska.
Skjut mig. Häng mig. Väck mig. Sucka tillsammans med mig, åt mig. GAH!

Av Marlie - 30 november 2011 21:52

Saga vecka. Mamma vecka. Det här är en vecka full av pussar, pyssel och trots.


Jag har kommit på en sak som får mig att överleva en vecka utan min dotter. Varje måndag varannan vecka kliver jag in på Humlan strax efter fem och hör direkt Sagas små tassande fötter närma sig hallen, hon kikar ut genom dörren till lekrummet och då.. Då lyser hon upp, ögon tindrar kärlek, hennes mjuka röst extra full av lycka ropar mamma och sen springer hon, hon springer rakt in i min famn och kastar sig om mig. Hennes armar och ben slingrar sig runt mig och hon bara myser. Och om det är möjligt så smälter mitt hjärta ännu lite mer för den här lilla flickan som är så lycklig över att få se sin mamma igen. Hade jag varit fyra år, precis som Saga, så hade jag betett mig lika dant. Vi är på samma nivå, vi känner samma glädje. Vi är lyckliga och hela, tillsammans igen. Jag pussar och bekräftar henne till tusen och bara älskar henne mer än livet. Som alla dagar.


Varje kväll innan hon somnar berättar jag att jag älskar henne och hon kryper ännu närmare och säger "jag älskar dig, mamma" och vi somnar fulla av mor-&-dotter-kärlek och två hjärtan som ler ikapp.


Tack, till jag vet inte vad, för att jag och Saga hör ihop. För att vi är mor och dotter tillsammans.



 

Av Marlie - 30 november 2011 21:13

Nu ska jag vara precis sådär nördig som bara en mogen och tuff kvinna kan vara. Jag ska ägna ett helt blogginlägg åt Twilight, Bella, Edward och all magisk kärlek. Jag bli sådär löjligt lycklig och kär i kärleken. Kär i ett manus. Lycklig för att dom kan sina repliker. Tänk om hela Twilight-sagan var sann, då hade jag velat ha huvudrollen! Jag hade velat vara någons Bella. Jag hade velat ha en egen Edward som älskade mig tills döden skiljer oss åt.


Hur som helst, en fredag kväll blev jag nertjatad i soffan för att kolla på Twilight. Jag kände mig inte ett dugg intresserad, men i samma sekund som Bella faller för Edward faller jag för hela sagen. Föll för kärleken. Föll för en bra story. Kärlek, lycka och tårar - vilken tjej smälter inte för ett sånt manus? Jag gör det ialla fall. Fast jag försökte stå emot. Första filmen rulla x antal gånger, tvåan kom och rullade ännu fler gånger.. Jag väntade med spänning på trean och när det rullade på stora bioduken satt jag fängslad. En kväll fick jag för mig att beställa hem böckerna och fem veckor senare var alla fyra böcker slut. Jag gick i dvala med mina böcker. Förstod inte hur jag skulle klara av att lägga tid på att äta, sova och jobba. Varje ledig sekund läste jag. Läste halva nätterna och hela lunchen. Jag var som förtrollad. Plöstligt insåg jag att jag var på sista kapitlet i sista boken och läste några av sidorna två gånger för att boken inte skulle ta slut. Plötsligt hade hon satt en stor punkt och sagan var slut. Tårarna rann eftersom det är bästa storyn på länge. Tårarna rann för att hon, han, den, dom var lyckliga. Kanske rann tårarna för att böckerna var slut också. Jag vet inte.


I helgen var jag och såg första delen i sista filmen med mina fina tjejer, Sus & Vonkan. Kärlek till er. Kärlek till filmen. Kärlek till varma chips och avslagen fanta. Jag tänker inte säga någonting om filmens handling för det går inte att sammafatta kort och gott. Men jag grät, skrattade, och var allmänt kär i 1 timme och 57 minuter i lördags kväll. Kär i kärleken. Kär i filmen. Kär i Edward.


Forever is only the beginning.



Av Marlie - 30 november 2011 20:19

Jag var väldigt skeptisk när jag började läsa Mia Skäringes bok "Dyngkåt och hur helig som helst" men innan jag visste ordet av var jag fast. Jag skrattade. Jag våndades. Jag grät. Åt och tillsammans med Mia. Jag kände en gemenskap med boken och ville ibland dra täcket över huvudet för att hennes ord är så lika mina. Nästan så jag skämdes. Nästan så jag njöt. Mina tankar & känslor är okej, dom är bra. Det fick jag bekräftat av en bok. Så det så. Ibland tror jag att jag är ensam med att tänka & känna så, men det är jag inte. Jippi! Halleluja! Yes! Jag känner mig en aning starkare och kan le inombords åt det jag tänker & känner. Trots kaoset. Trots galenskaperna. Ensak är inte starkast PUNKT


En vän sa "allt förutom helig passar in på dig" . Kanske, kanske inte tänkte jag och log utan vidare förklaring. För dyngkåt i hans värld är inte detsamma som i Mias. Och absolut inte i min. Jag är dyngkåt på allt och inget. Ibland på sex, ibland på gos, ibland på familjeliv, ibland på vänskap, ibland på föräldrarskap och ibland inte alls. Idag är inte alls. Idag är jag bara trött, kissnödig och har ont på fel ställe. Men helig då? Är jag helig? Ja och nej! Ibland på riktigt, ibland på låtsas. Jag är helig när jag vill. Ibland är det roligast att låta bli. Men en sak är säker, aldrig någonsin mer hemfridsknull! Min vän hade alltså både rätt och fel, samtidigt. Allt i ett. Paketpris. Ingick i.  


Jag kan starkt rekomendera Dyngkåt & hur helig som helst till många kvinnor, både mogna och övermogna. Gifta och skilda. Mamma eller ej. Det kvittar.  Läs, känn igen dig och skratta.


 

 

Av Marlie - 20 november 2011 12:18

Allting vi går igenom formar oss och ändrar oss. Ibland till någonting bättre, ibland till någonting sämre. Men oavsett så är det en utveckling som ger oss mer skinn på näsan och mer erfarenhet. Ibland går det uppför och ibland går det nerför, ibland blundar vi förtvivlat och ibland ser vi sanningen rakt i ögonen. Ingen kan svara på vad som är bäst. Ingen vet vad som blir bäst. Man får gå på sin egna känsla och lita på sig själv.

 

Jag sitter här idag, 24 år gammal och har stött på olika typer människor och upplevelser, många bra och många mindre bra. Det är det som har format mig till den jag är idag, det är grunden för mina åsikter och anledning till hur jag agerar i olika situationer. Ingen kan säga att jag är eller gör fel eller rätt, ingen vet hur jag känner allra längt in, det är bara jag som vet. Jag är mitt uppe i att forma mig mitt egna facit, ett facit om hur just jag fungerar, tänker och agerar.

 

Vem är jag då? Vet jag det? Vet du det? Nä, ingen vet fullt ut, jag är mitt uppe i forma mig ett Jag, jag. Inte ett jag, vi. Eller ett Vi, jag. Jag håller på lär känna mig själv, jag formas utifrån mig själv. Och jag är på god väg. Så det så. Men när jag faller, vilket jag gör - då faller jag ganska hårt så jag försöker lära mig att koncentrera mig på att stå stadigt.

 

Jag önskar det gick att köpa självförtroende på burk, jag hade behövt det. Allt svek i gamla vi har gjort att jag inte tror på mig själv längre, för det har ingen annan gjort.. Jag vågar inte tro att jag duger, jag vågar inte chansa. Jag stänger av mig. Stänger av mina känslor. Jag är rädd att hamna där igen. Livrädd! Jag blir räddad, jag blir stärkt men vågar jag blir räddad?

Av Marlie - 7 november 2011 14:35

Imorse lämnade jag min dotter som vanligt till dagmamman, det som fortfarande inte blivit vanligt för mig är att det inte är jag som får hämta idag. Idag börjar pappa-veckan. Den här varannan-veckan-grejen är fortfaranade inte vanlig för mig, kommer den någonsin bli det? Kommer man vänja sig? Lär man sig att leva utan sitt barn varannan vecka?


Jag lever mina barnveckor. Jag älskar mina barnveckor. Dom är det finaste. Mina icke barnveckor lever jag inte på samma sätt, jag går ständigt runt och känner ett tomrum. Jag längtar, saknar och tänker. Jag drömmer och fantiserar. Men självklart lever jag -  jag skrattar, jag gråtar, jag umgås, jag är själv. Jag har massor av ego-tid vilket ingen människa mår dåligt av. Jag hinner med att göra tråkiga vardagssysslor så jag & Saga slipper dona med det våra veckor. Jag kan umgås med mina vänner, jag hinner få väldigt mycket kvalitetstid med mina vänner och jag hinner ladda batterierna för att vara den bästa mamman mina barnveckor. Jag lyckas ofta. Men absolut inte alltid.


Jag längtar redan jätte mycket och känner att det är stort hål i mig, men förutom det känner jag en lättnad. För en tid sedan stängde jag en dörr och det gav mig möjligtheten att öppna många nya. Bra möjligheter. På något sätt mår jag bra i själen. På något sätt mår jag bra i hjärtat. På något sätt känner jag en ro i min kropp som jag inte känt på otroligt länge. Jag känner mig enkel.


Jag mår med andra ord bra och dåligt på samma gång. Men.. jag kan sätta fingret på vad det är som gör att jag mår dåligt och det måste jag lära mig att leva med, och det gör jag sakta men säkert. Jag kommer dö med det dåliga samvetet och så får det vara.. För jag är ingen wonder woman! Jag är bara en helt vanligt mamma. Som önskar mitt barn det bästa, utifrån mina & hennes förutsättningar. En dag kanske.. En dag kanske mitt hål blir mindre.

Av Marlie - 6 november 2011 21:02

Min flicka är bestämd och envis dam, vilket är egenskaper jag tycker är bra och viktiga. Men när hon kryddar dom med en stor dos trots så är jag inte lika säker på att jag tycker det längre. Den här mamma-veckan började underbart, men sen hände någonting.. En morgon vaknade hon full av trots och det var självklart samma morgon som den här mamman vaknade sjuk. Ni kan ju bara gissa hur det blev? Som en katastrof redan från start. Stackars barn. Stackars mamma. Det är tur att vi kommer ihåg att påminna varandra att vi älskar den andra och att vi pussas och kramas massor mellan fighterna, mycket gos har det blivit. Själaglatt barn. Själaglad mamma.


Nu för tiden tjafsar och bråkar vi om väldigt, väldigt lite. Hon lyssnar, jag lyssnar och tillsammans brukar vi lösa det mesta. Men dom sista dagarna har vi haft otroligt delade meningar om när man ska sova, att man ska tvätta håret, att man faktiskt borstar tänderna och att man helt plötsligt vägrar äta någonting av det som serveras. Det finns stunder hon varit otroligt ocharmig, om du frågar mig!


Jag vet, hon är inte ensam. Jag är inte ensam. Det tillhör. 

Om mig och bloggen

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Nyaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärda bloggar

Hur många läser bloggen?


Skapa flashcards