Jag är faktiskt imponerad över hur bra dom här första dagarna har gått! Jag är positivt överraskad och det känns bra, riktigt bra faktiskt. Jag är laddad inför det här halvåret och vet att jag kan göra det här. Den här gången är det inte bristvara på motivation, den här gången finns det ganska mycket av den och jag har satt upp både lång- och kortsiktiga mål. Jag har några mål per veckan, några mål per månad och ett, stort mål till den första juni. Det är dock inte det sista och slutgiltiga målet, det har jag inte satt något datum på än, men jag har en tanke och det är att det målet ska vara uppnått senast nyårsskiftet tvåtusentio-tvåtusenelva.

Jag tror väldigt mycket på mig själv den här gången. Och jag måste verkligen tacka min fina man och min absolut bästa vän Beth, för att ni också tror på mig!

Nu ska jag laga middag - kött, vitlökssmör, bea, cole slaw och pommes eftersom vi blir fler än bara Hallbergs till middag :)

Värt att tillägga är ju faktiskt att jag och Obbe tagit oss en svängom på ca 30 minuter idag framför One Tree Hill. Det ska bli två turer till i helgen, det har ni mitt ord på!

Nu äntligen har vi gett oss sjutton på det här, imorgon börjar vår Lchf-resa. Vi har läst, pratat och tänkt om Lchf till och från hela hösten och sa strax innan december att vi kör efter nyår. Nu är jullovet slut och vardagen börjar sakta men säkert infinna sig igen och imorgon smäller det!

Vi har precis skrivit matlista för resten av den här veckan, och imorgon bitti åker Mattias ner till Ica för att köpa keso, turkisk yoghurt och grädde så vi kan göra vår första Lchf frukost. Och efter jobbet imorgon ska jag stanna till på Willys och handla lite grann så vi har möjligheten att laga bra och god mat nu :)

Jag är laddad och tycker faktiskt det här ska bli ganska roligt!

Idag flyttade även Obbe hem igen, och vi har trampat en stund nu på kvällen framför One Tree Hill. Jag är minst sagt lite mör i benen och armarna... :) Tur att dvd-skåpet bjuder på One Tree Hill, O.C och Sex And The City för det kommer vara jag och Obbe många kvällar framöver!

Godnatt tisdag!

Jag tror på det här året. 2010 är någonting bra.

2010 är året jag kommer vilja minnas för alltid, året som kommer sätta prägel för resten av mitt liv. Jag har god lust att lista upp vad som kommer göra 2010 till året med stort Å. Men det kommer jag inte göra, då försvinner spänningen och meningen med bloggen för 2010. Det är ju ingen som öppnar julklapparna innan jul, eller hur?

Jag har tankar, drömmar och mål om det här året. Drömmar och mål som ska slå in, nu är det min tur att segla i medvind.

En gång i tiden hade man oehört många kompisar och väldigt många telefonnummer i mobilen. Ju mer åren har gått ju kortare har kontaktslistan i mobilen blivit. Någonstans på vägen lärde man sig sålla bland kompisarna, dom kompisarna man en gång hade som visade sig vara fulla av ärlighet, ödmjukhet och vänlighet växte i hjärtat och var en vacker dag ens närmaste vänner. Många kompisar har ramlat bort på vägen, det kanske låter rått men det gör mig ingenting. Jag har mina vänner, jag har dom som verkligen bryr sig och tycker om mig. Jag har dom jag hyser mest kärlek och tillit till kvar, det är dom ända som betyder någonting.

Vad är det då som gör att man lyckas sålla och sortera in alla människorna i rätt fack? Egentligen vet jag inte. Det bara händer och för det mesta fungerar det, visst händer det att man får plocka upp en person ur ett fack och börja om från början, den kanske inte platsa där den hamnade från början. Den kanske inte var så bra som man trodde, personen kanske inte platsade in i kategorin vänner.

Jag tror alla har fått sortera om någon gång, jag har ialla fall gått göra det. Några gånger. Livets stig och dom erfarenheter man får på vägen lär en vad som är en bra vän eller inte. Jag är glad att man sakta men säkert lär sig hur en annan människa fungerar. För ett halvår sedan var jag ganska godtrogen och trodde nog ganska bra om flera människor som inte alls var värda det, men bara över en natt kan så mycket hända. Bara ett telefonsamtal kan vända upp och ner på en människans tillvaro och vardag. Det visade att man inte ska tro det bästa som alla, man kan inte lita på alla. Man ska framför allt akta sig för vem man pratar om vad med, för säger man fel sak till fel person så vänder den här personen allting emot en och till slut står man där med lång näsa och totalt grundlurad. Ens själ blir blottad och man känner mig naken, inför en hel folksamling.

Sveket är en av mina största fiender. Och när sveket tar överhand är det svårt att hitta tillit och tro igen. Vägen dit kan vara lång, och väldigt stormig. Somliga dagar står man stadigt med två fötter på jorden, andra dagar är som att balansera på en skör lina.

Vi bestämde för länge, länge sedan att vi skulle umgås med Ländströms på nyårsafton. Vi bestämde att inte göra någon supergrej utav det utan mest umgås, äta riktigt god mat och spela lite spel i väntan på tolvslaget.. Och så blev det.

Förrätt - Toastskagen

Varmrätt - Grillad oxfilé, bakad potatis, bröd, vitlökssmör och flera olika dipper.

Efterrätt - Hemmagjord daimglass

Saga övergav mamma och pappa för mormor på nyårsafton och valde att sova hos sin mormor för tredje natten i rad. Det är toppen att hon trivs bra där, och jag känner mig varm inombords över att hon är trygg någonstans mer än hemma. Även om det inte alls var min plan, det var faktiskt lite små tungt under eftermiddagen och kvällen på nyårsafton att hon valde bort oss för tredje kvällen i rad.

Men i det stora hela hade vi en bra nyårsafton!

För fru och herr Ländström är nyårsafton så mycket mer än nyårsafton - det är deras bröllopsdag och jag blir glad över att vi får fira nyårsafton med dom, när dom egentligen skulle kunna gå in i sin egna lilla bubbla och bara ha bröllopsdagsmys. Lyckan som lyser upp dom här två fina människorna när dom pratar om sitt bröllop är så underbar att se, jag blir varm i hjärtat och dom här två personerna förtjänar det verkligen. Någonstans långt in blir jag en aning avundsjuk på den fina, underbara känslan dom upplever.. Det är någonting som saknas i mitt liv. Någonting jag är osäker på om jag någonsin kommer uppleva.

2009 är ett år jag helt av allt bara vill radera, glömma bort helt och hållet. Det var verkligen inget bra år och allt det bra som hände är som bortblåst, av allt det dumma och oärliga. Jag tror på 2010, jag behöver ett år som går min väg nu. Jag behöver lite medvindar det här året, jag behöver få smaka på lycka och ärlighet.

God fortsättning..

Dagarna innan jul brukar alltid vara dubbelt så långa som en vanlig dag och december månad brukar krypa fram, men i år hände någonting annat. Hela december månad och julhelgen var över lika fort som en axelrykning.

Jag hann inte med att blogga om varken uppesitterkvällen, julen eller dagarna efteråt. Så jag tänkte lämna en rapport om julen, jag ber om ursäkt att den är försenad.

Vi hade den bästa uppesittarkvällen på ruggigt länge, vi umgicks med Ländströms. Vi julbakade, lyssnade på julmusik, drack glögg och bara mös tillsammans hela dagen. Vi var även ut och åt tillsammans med mamma och familjen och Ländströms. Jag tror att vi bakade sju olika sorters julgodis och hade egentligen sjukt mycket att göra hela kvällen, men då, mitt i all kola och nougat får vi för oss att färga håret.. Sagt och gjort - vi kom i säng en bra stund efter 00 natten till julafton, men då var vi jävligt snygga i håret ialla fall.

Julafton - Hemma hos mamma på Violvägen. Det var en bra jul, riktigt bra faktiskt. Gröt, tomten, julklappar, julmat, julgodis, godis och ännu mer julklappar. Det är länge sedan jag hade sån julkänsla inom mig på julafton faktiskt. Jag kände mig nöjd och riktigt glad över att känna just den julkänslan, hela dagen.

Juldagen - Pappa, Marie, farmor Siv & Maries mamma kom hem till oss för att äta middag, det bjöds på potatisgratäng, bröd, sallad och rullad lövbiff fylld med vitlöksost. Middagen var jätte god och sällskapet var jätte trevligt, inte så ofta vi ses men det är riktigt bra när vi väl gör det. Även den här dagen bjöd på massa julklappar.

Annandag jul - Mattias föräldrar kom hit för att äta middag och byta lite julklappar. Bjöds på kyckling, klyftpotatis, ruccolasallad, tomat och rödlök ihopblandat på fat med lite balsamvinäger och sedan tzatisiki och bröd till. Gott som sjutton, egentligen lite mer sommarmat, men det spelade ingen roll. Efter middagen fikade vi och öppnade lite julklappar och strax efter det avslutades kvällen och ingen var gladare över det än jag - efter tre dagar med jul för familjen Hallberg var vi totalt slut, helt utslagna och sjukt trötta. Dagen efter annandag jul kom vi aldrig igång på riktigt, det var nog årets segaste dag, men det var välbehövligt och skönt.

Årets julgran fick bli svart & silvrig, med gröna ljuslingor istället för vanlig
julgransbeslysning. Mycket finare och mer stämningsfull.

Årets pepparkakshus står på tork, har ingen bra efter bild, men brickan fylldes med snö, små tomtar, en julbock, en julgris och massa små bär. Stämningsfullt om något och Saga har varit så stolt hela julen.

Såhär såg brickan med julgodis och hemmagjord julsnaps ut när den var färdig precis innan vi skulle åka. Vi dekorerade med tallbarr och torkad apelsin.   

Tog inte så jätte lång tid innan den var öppnad igen och det mesta blev provsmakat på en gång! Allting var riktigt gott och det mesta tog nästan slut under kvällen.   

Somliga dagar är bra. Somliga dagar är mindre bra.

Idag är en dag som är mindre bra. En dag som faktiskt är riktigt sämst. Jag skulle gärna lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och vakna upp när livet är ljust och förbannat bra.

Det finns gånger som jag känner mig så full av vrede och frustration att jag bara vill skrika rakt ut.

Att det finns dom som saknar respekt för sig själva och för andra skrämmer mig nästan en aning. Jag blir äcklad och riktigt besviken på mänskligheten.

Jag vet inte vad som hänt, men jag har helt enkelt ingen lust att blogga. Jag har ingenting att skriva om, jag tycker det är lite tråkigt och ytligt att bara skriva om vad man gjort eller inte gjort under dagen. Det behöver finnas någonting mer, en känsla och några tankar bakom det. Så när jag inte tycker och känner någonting speciellt eller får rätt känsla om inläggen jag skriver så publicerar jag inte. Jag behöver få den rätta känslan för att ha lusten att blogga.