För någon vecka sedan så satt jag och Veronika och klickade hem klänningar för ett par tusen i hopp om att hitta någonting att ha på oss på Ulrika & Jonas bröllop i sommar. Idag kom äntligen avin från posten så vi stack iväg och hämtade ut ett paket på fyra kilo klänningar. Men tror ni att vi har kläder att gå på bröllop i nu då? NEJ, det har vi inte!

Sucksucksuck! Nu är det bara börja om från början och om det kör ihop sig på riktigt så lär vi få ta en tripp in till stan och gå i affärer - men nej tack! Jag vill inte!

Jag är så förbannat kass! Förstår inte varför jag och bloggen inte riktigt kommer överens längre.

I helgen var vi på kryssning, för att fira Patriks mamma som fyllt 70år. Patriks lillebror med familj var med, sen var Daniel och Sara med och vi hade verkligen SÅ trevligt. En riktigt, riktigt bra kryssning :) En trevlig och god middag och en riktigt bra partykväll på det, med festande till sju på morgonen.. Jag förstår inte hur jag orkade :) TACK alla för en toppenkryssning.

Idag har jag äntligen Veronika tid igen.. Det är nog inte så länge sedan egentligen men det känns som hundra år. Och jag älskar Veronikatid :)

NU äntligen är jag glad. Ni är flera som undrat varför jag inte varit glad för lägenheten.. Anledningen är att jag inte har vågat tro på det, jag har inte trott att det varit sant, inte förens nu ikväll när jag stod där i köket med kontraktet i min hand. Ett av dom finaste papprena jag någonsin hållt i, det känns galet stort och jag är glad. Jag och min fina dotter har fått en tvåa på 61kvm, nära till underbara familjen Ländström och Saga har nära till pappa - på gott eller ont? Det visar sig..

Den andra augusti får jag hämta ut nyckeln till lägenheten och under den veckan kommer lägenheten vara full med färgburkar, en hög fina vänner och en och annan platta öl. Då ska det målas och fixas :) Jag längtar massor till alla fixdagar och självklart massor tills jag och min fina dotter får flytta in på riktigt, i vår lägenhet. Mitt mammahjärta behöver få erbjuda min dotter ett rum och ett hem som hon kallar sitt hem, inte hemma hos mormor.

Så under sommaren kommer vi bo hos min mamma och göra det bästa av det, jag kommer jobba väldigt mycket så egentligen passar det ganska bra, hon kommer vara väldigt mycket med sin mormor när hon inte är hos pappa.

Ni anar inte hur många gånger jag suttit här och försökt, försökt formulera ner någonting. Försökt få ner allting på tangentera utan större framgång, det är precis som om att fingrarna stelnar. Det har varit helt hopplöst. Sista tiden har jag inte haft någonting att fylla ut bloggen med, det har varit totalt tomt och svart i både själen och huvudet.

Det finns dagar då jag blir så trött på att inte veta vilka som faktiskt läser min blogg, men samtidigt älskar jag att ha sjukt många läsare. Än så länge har jag långt ifrån mycket läsare, men en vacker dag.. Då kanske. Jag har mycket jag vill skriva om, jag har mycket jag skulle vilja minnas om flera år. Många tycker inte att en blogg ska få agera dagbok, men vad är det då egentligen? Och innehållet i min blogg är det enbart jag som styr över och jag gillar den.

Min blogg behöver ett ansiktslyft och därför vill jag ha gästbloggare, hur många som helst. Kom igen och maila mig :)

Jag kommer aldrig kunna förklara för världen hur mycket dom här två personerna betyder för mig. Det finns inga ord som är tillräckligt fina, eller som beskriver tillräckligt bra vad dom här två personerna gör för mig.

Dom orkar med mig dygnet runt, dom orkar lyssna och bara finnas där för mig oavsett. Dom tvekar inte en sekund på att öppna upp sitt underbara och kärleksfulla hem. Dom har tusen miljoner kramar när tårarna bara rinner ner för mina kinder. Dom orkar höra mig älta samma sak ungefär tretusen gånger. Dom låter mig ta plats i deras hem, dom tvekar inte på att ligga med mig på sängen hur länge som helst när tårarna gör att jag tappar andan. Dom orkar ligga där med mig och bara klappa på mig, krama på mig och dom hjälper mig sätta ord känslor. Dom ser till att jag får i mig mat och dom ser till att jag sover.

Jag begriper inte hur två människor kan ha så stora hjärtan, jag förstår inte hur mycket tålamod dom har. Att deras kramar och fina ord aldrig tar slut. Jag är så glad att dom öppnar upp sina hjärtan och sitt hem för mig, oavsett om jag är glad eller ledsen. Det här är två personer jag aldrig någonsin skulle klara av att förlora. Jag skulle inte överleva utan dom. Det är verkligen två av dom finaste människorna jag känner. Även om dom själva har det tungt så tvekar dom inte på att finnas där. En dag hoppas jag att jag ge tillbaka en bråkdel av allting dom gett mig. Jag hoppas dom förstår hur otroligt glad jag är över att jag har dom här två i mitt liv. Det finns ingenting, absolut ingenting som vi inte kan prata om.

Micke & Veronika, jag älskar er väldigt mycket!

__________________________________________________

Under sista tiden har jag gått igenom en del och det finns fler som verkligen visat mig att dom älskar mig, det finns fler som orkar med mig.

Mina underbara föräldrar som inte tvekar en sekund på att göra allt dom kan. Jag är så otroligt glad och stolt över att just ni är mina föräldrar.

Sen har jag två underbara vänner - Nettan & Elisabeth som finns för mig dygnets alla timmar. Dom tvekar inte på att släppa allt sitt för en stund, när jag behöver älta och vräka ur mig allt. Min fina Beth är obeskrivlig, jag vet inte hur många timmar hon avsatt i telefon med mig sista veckorna för att jag har behövt henne.

Nettan.. Min fina Nettan, som bara lyssnar, lyssnar och lyssnar. Säger vad hon tycker och tänker och lidar inte in någonting. Jag gillar ärligheten och jag älskar att du finns där för mig.

Jag är så lyckligt lottad som har dom personerna i mitt liv. Jag vet inte hur jag skulle överleva utan er.

TACK för att jag har en given plats i era hjärtan. Tack för att ni alltid, alltid ställer upp. Det finns inga ord som förklarar hur tacksam jag är.

Jag är glad att ni älskar mig, för jag älskar er väldigt mycket.