Jag har sagt det förut, jag säger det nu och kommer säga det hundraelva gånger till - jag älskar Astrid Lindgren och mer eller mindre alla hennes filmer.

Hennes filmer hjälper mig, dom hjälper mitt barn att förstå världen och verkligheten.

Dom hjälper mig att bli lite roligare, dom visar mig att det är okej att göra det som faller en in, allting måste inte alltid vara lika dant dag ut och dag in. Astrid-filmerna öppnar upp mitt annars ganska trånga sätt att tänka.. Ett riktigt fint exempel är dagens middag, som inte åts vid matbordet, Saga tittade på Madicken och säger att hon också vill ha picknick. Sekunden senare stod vi i linneskåpet och letade fram picknick-filten och började duka upp på vardagsrummet Ett sånt litet infall hos familjen Hallberg gav mig en väldigt glad liten tjej som kände sig ganska mallig att hon fick göra som Madicken och det blev inte ens mer jobb för mig. Det är det lilla som gör dagen stor!

För någon vecka sedan åt jag och Saga middag uppe på Violvägen och Wilma undrade hur det gick när man adopterar ett barn. Jag ger mig själv lite tänktetid innan jag omsorgsfullt väljer mina ord och började förklara och när jag är färdig säger hon "Jaha, precis som i Rasmus på Luffen, då förstår jag!"  Helt klokrent och ännu en gång har Astrid lyckats med att ta upp en stor fråga på ett bra sätt så att världens viktigaste människor förstår.

Längre uppehåll än såhär har jag nog aldrig haft! Jag kände att orken och tiden till att blogga absolut inte fanns förra veckan när vi låg sjuka här hemma på Åkervägen.

Nu har det gått en vecka och vi har varit relativt friska och pigga. En vecka full av jobb och dagmamma. Det känns både roligt och konstigt att jobba såhär mycket helt plötsligt. Spännande med någonting nytt, underbart med vettiga tider. Känslan att sluta vid 15-16 och ändå ha jobbat 8-9 timmar är verkligen underbar. Det känns bra i hela kroppen, jag får eftermiddag Saga och kväll med Mattias och det är tid jag verkligen värdesätter.

Jag tycker och tänker verkligen inte som alla andra om den här vintern, jag tycker den är mysig. Jag tycker det är så sjukt fint ute och jag gillar det! Men nej, inte ens jag gillar dagar som igår... Det vädret gör verkligen att man helst av allt bara vill slå på en film och bädda ner sig i soffan med nyponsoppa och glass :)

Men idag har det varit perfekt väder - snö, kallt & soligt. En perfekt dag att leka ute :) Men inatt när min vän körde fast i snön och vi slet som små tomtar ute i snödrivorna var inte vädret lika perfekt, men det var en upplevelse det med ;)

Den här veckan ska jag blogga, jag längtar och har en lista med rubriker på blogginlägg. Känner på mig att det blir en bra bloggvecka men nu ska jag bädda ner mig i sängen och kolla på en snutt Gilmore Girls innan jag ska sova, imorgon ringer klockan 04.58 :)  

Stängt pga sjukdom!

En betydelsefull person står inför en stor dag imorgon.. Och den här dagen kom betydligt fortare än vad vi alla trodde. Den skulle komma först om ca fyra veckor, och sen bara pang!

Men imorgon är början på resten av ditt liv. Jag tror verkligen på det här året, jag tror verkligen på imorgon - jag känner på mig, ända ut i lilltån att det här är precis det du behöver och att det är din tur nu.

Jag tänker på dig hela tiden just nu och faktiskt lite nervös, men det är lite av en hemlis som ingen vet om!

Love U, V!

Nu har klockan ringt strax efter 06 två dagar i rad och jag vill fortfarande inte tro att det är sant. Det är verkligen jätte, jätte länge sedan som jag kände mig redo för sängen klockan 21.12 - om det ens någongång har hänt? Jag är ingen morgonmänniska, jag hatar att gå upp tidigt. Jag gillar däremot att sitta upp på nätterna o kvällarna, men ett sånt liv kunde man uppenbart inte leva hela livet!

Jag har haft två bra dagar, och jag vet att det kommer bli sjukt många fler. Imorgon är sista dagen på Karamellkungen för den här veckan, förhoppningsvis blir det några till nästa vecka. Men bara för att jag är klar med det ena jobbet för den här veckan så betyder inte det att jag är ledig, nejdå... Har tre arbetsdagar kvar den här veckan, efter imorgon. Jag ser inte fram emot att se mig själv på söndag kväll..

Idag har jag haft en väldigt trött dotter, det märks att vi har kört upp henne vid sju nu två dagar i rad och jag gissar att även hon kommer vara relativt slutkörd till helgen. En total omställning för både henne och mig, en omställning som kommer ge mycket positivt längre fram!

Nytt jobb, nya möjligheter, ny spänning och nytt självförtroende.

Jag tror på mig själv och jag vet att andra gör det.

Det här är verkligen en ny chans, en ny erfarenhet och början på något nytt & bra.

Söndagkväll och jag är full av känslor. Full av nyfikenhet, rädsla, osäkerhet och förtjusning. Det känns kul med nytt jobb, men samtidigt är jag rädd och osäker på allting som kommer hända runt omkring. Hur får man vardagen att fungera? Dagistider? Vab-dagar? Ja, allting bara snurrar nu och jag känner mig som en värdelös mamma.

Jag VET att jag inte är en dålig mamma som jobbar mer och låter mitt barn gå mer hos dagmamman men jag kämpar sjukt mycket med den känslan just nu och det känns konsigt. Jag har aldrig velat vara den där mamman som lämnar runt sju och hämtar runt fyra, men nu kommer tyvärr Saga kunna få såna dagar ibland. Och just nu, för första gången någonsin är jag är glad att Mattias börjar sent, för den här veckan är det han som lämnar henne vid tjugo över sju. Det känns annorlunda för oss alla att Saga blir lämnad av pappa. Jag tror hon ser fram emot med, hon skrattade på det där sättet bara hon kan när vi berättade det och titta på mig och upprepade att hennes pappa skulle lämna henne.

För att sammanfatta allting kan man säga att vi från och med nu kommer leva ett helt vanligt Svensson-liv lite till och från med start imorgon.

Hur som helst, imorgon börjar allvaret för mig.. Jag kommer ha mindre lediga dagar och kommer jobba som en vanlig människa betydligt oftare än nu.

Nu är det puss och godnatt för idag, klockan ringer 06 imorgon, hujedamej!

Redan söndag igen och ännu en vecka är över. Jag förstår inte hur tiden kan gå såhär fort. Var det inte nyss nyår?

Om en liten stund ska jag åka upp till mamma och hämta min underbara unge som nu för tiden aldrig ska sova hemma. Det är mormor & Wilma som gäller jämt.

Idag är det visningssöndag och jag ser fram emot det. Inget av det vi ska titta på idag är egentligen speciellt intressanta, men man vet aldrig. Det kanske är bäst när man kommer dit, eller så får vi ialla fall en bild på hur vi inte vill ha det.

Sen finns det en sak till på to-do-listan idag, vi måste storhandla och det ser jag verkligen inte fram emot.

Nu är söndagsmyset i soffan slut för den här gången, nu är det dags att ta tag i den här dagen.