Jag är stum! Jag är så oerhört glad över alla fina människor som finns runt omkring. Alla fina ord, alla varma kramar och all omtanke betyder så mkt. Alla fina sms, alla underbara telefonsamtal, mailen och inläggen på facebook - JAG ÄR GLAD ATT JAG HAR SÅ FINA MÄNNISKOR I MIN NÄRHET!

Jag har mått dåligt förut, trodde jag hade testat på det värsta, men tji fick jag! I onsdags rasade hela min värld, utan dess like. Har aldrig varit så liten i maten, har aldrig någonsin sovit så jäkla illa, aldrig känt mig så ensam och liten. Så obetydlig, övergiven och otillräcklig.

Det är NI, alla mina underbara nära & kära som fått mig att inse att jag visst är värd någonting. Att jag har ett värde som människa. Att jag förtjänar att vara glad och må bra. Ni hjälper mig att resa mig.

Utan en mamma, tre mostrar, två barndomskompisar och några underbara på jobbet hade det här aldrig i helvete fungerat! Ni har gjort det där lilla extra. TACK!

------------------------------------------------------------

Det är när man behöver sina vänner som man märker vilka vänner som inte räcker till, vilka som inte finns när man behöver dom som mest. Vilka som inte kan avsätta sin tid för att lyssna och finnas. Några vänrelationer är mer djupa än andra, det lär man sig sakta men säkert, på vägen.

Ibland förlorar man en vän, helt och hållet. Och i det här fallet gör det mig ingenting, jag fick lära mig vad personen i fråga går för och hur svag man kan vara och det skrämmer mig.

jag hoppas för allt i världen att det inte är många som varit där jag är just nu..

när man varken kan sova eller äta, när man är både psykiskt och fysikts utmattad. kroppen orkar ingenting. själen är död.

inte många som förstår känslan av att inte kunna ta hand om sitt barn, för att man är totalt utslagen. på grund av att två människor inte kan uppföra sig, för att två människor är idioter och inte tänker på andra. jag trodde verkligen inte att jag kunde hata såhär mycket, men det kan jag och det rör mig inte i ryggen.

sveket är enormt!

ögonen är ömma och svider. hjärtat är i miljoner biter och bara skriker. jag är öm över allt, både på in- och utsidan. jag kan inte äta, jag kan inte sova.

jag känner mig sjukt ensam och övergiven. riktigt sviken och illa behandlad.

min själ värker och är i total känslokaos. aldrig mått sämre, någonsin!

jag om någon har numera testat på falsk vänskap, och det är ett svek som inte är av denna värld.

men jag hoppas att någon är nöjd, och det värsta av allt - det tror jag!

Just nu orkar jag inte blogga!!

för tillfället känner jag mig som ett levande vrak. jag är alldeles för trött för att det ska vara möjligt. helt makalöst hur slut man kan vara i både kropp och knopp!

jag är full, av ungefär miljoner känslor.. inom mig råder det känslokaos på hög nivå. vet inte ríktigt hur jag ska komma på rätsida med allting. jag känner mig på något sätt nollställd inför det mesta, och har tappat bort mig - vad tycker och känner jag? var tog jag vägen? det är bristvara på marlie för tillfället, och det kommer det nog vara ett tag till. jag är låg.

jag är besviken, och en aning ledsen för allting, faktiskt. punkt.

jag saknar och älskar, och det gör ont! punkt.

Jag vet inte i hur många år vi har pratat vuxenpoäng. Om vi bara kommit på tanken då, när vi började, så skulle vi skrivit ner och verkligen samlat dom, gjort en liten `tävling´ av dom. Vi hade skrattat gott tillsammans åt det idag, idag när båda mina flickor samlat en stor hög och sprungit ifrån mig!

Dom gör någonting, dom satsar, dom förverkligar sina drömmar! E är klar med sitt plugg och T har precis börjat. Ni är så oerhört duktiga, och vet ni? Jag är stolt över er! Ni är två av Sagas idoler och det kan ni få vara när hon blir stor också.

Finns det några såna stjärnor som Theres & Elisabeth? Nej, jag tror fan inte det! Ni är handligskraftiga mina damer.

Förhoppningsvis kommer jag ikapp, någongång i livet.. :) Ni är underbara och jag tror på er!

Om inte allt för lång tid kan ni vänta er varsitt telefonsamtal, med en stor fråga..

Jag älskar er!

Jag gillar att semester & sommarlov är slut! Det har lugnat ner sig på jobbet, ungarna är tillbaka i skolan och föräldrarna jobbar. Och jag är inte ledsen för det.

Jag behöver omväxling, det behöver hända någonting mer snart. Det börjar bli långtråkigt. Ska bli spännande med kurs i höst, fast har nog fortfarande inte koll på vad jag ska lära mig. Har dessutom starka funderingar på en tårtkurs i Jakobsberg inom en snar framtid!

Har fortfarande alldeles för många saker här hemma, i hög, som behöver säljas iväg på Tradera. Bland annat en stor legoborg med drakar och grejer..

Idag har Saga ringt morfar och helt plöstligt ser hon nog fram emot lördag. Hon ska ju faktiskt få åka till landet, bada och till och med sova i morfars säng, och allt har hon bestämt själv och morfar bara säger ja :)

Godnatt!

När jag fick ditt sms imorse började jag nästan gråta, så glad blev jag. Jag bli så varm i hjärtat av att du finns i mitt, och vårt liv.

Din tanke är så fin, och jag känner mig inte ett dugg pressad, känner mig bara otroligt glad att just jag har en sån underbar människa i min närhet! Men, du behöver inte skämma bort mig, jag lovar ;) :)

Jag älskar dig, Nettan!

Vad gör ett barn till en elak snorunge? Barn är egentligen alldeles för ärliga för sitt eget bästa. Är ett barn elakt när dom uttrycker sina känslor och säger vad dom tycker? Barn säger ju bara det dom tänker, det som rör sig i deras små huvuden.. Vi lär dom att berätta vad som känns bra eller dåligt, vad som är roligt eller tråkigt - vi lär dom berätta om sina tankar.. Skillnaden är egentligen att vi vuxna, ialla fall för det mesta lyckas uttrycka oss en aning bättre. I barnens värld är det ganska svart eller vitt.. Det är inte alltid det finns ett mellanting. En svart människa i Sverige är för många barn konstig, en människa i rullstol är oerhört spännande och barnen glor gärna lite extra och en tjock kvinna är gravid enligt barn ... Det här är tre saker som kan såra en människa - både en vuxen eller ett annat barn.. Men våra elaka snorungar gör ingenting annat än och utvecklas.