jag hoppas för allt i världen att det inte är många som varit där jag är just nu..

när man varken kan sova eller äta, när man är både psykiskt och fysikts utmattad. kroppen orkar ingenting. själen är död.

inte många som förstår känslan av att inte kunna ta hand om sitt barn, för att man är totalt utslagen. på grund av att två människor inte kan uppföra sig, för att två människor är idioter och inte tänker på andra. jag trodde verkligen inte att jag kunde hata såhär mycket, men det kan jag och det rör mig inte i ryggen.

sveket är enormt!