Ibland är jag så full av känslor och kärlek till min dotter att jag mer eller mindre svämmar över. Jag gråter, skrattar, ler, snyftar, har ångest om vartannat. Jag förstår inte ens hur jag ska kunna sätta ord på allting..

Sista veckan har varit en sån känslofull vecka.. Jag mår dåligt varje sekund jag inte får vara med henne, jag har ett Saga behov just nu som inte är av denna värld. Jag behöver mitt barn, jag behöver se henne utvecklas, jag behöver se henne glad, jag behöver se henne ledsen. Jag behöver vara nära och få hålla om henne hela tiden.

Just nu skriker det i mig, jag ska jobba hela dagen imorgon. Jag vill inte! Jag har bokstavligt talat separationsångest från mitt barn när det är såhär. Mitt hjärta spricker när mitt barn säger - men mamma, jag vill inte åka till farmor .. Det känns tungt att köra iväg henne på äventyr, oavsett vad det är, om det handlar om Sussi, mormor, farmor eller morfar spelar egentligen ingen roll - Jag tycker inte om att behöva tvinga henne till saker som inte känns okej just då. Hon tycker om alla dom här personerna i fråga och jag litar helhjärtat på dom alla, men om hon inte vill så vill hon inte. Mitt älskade barn.

Hon är det mest dyrbara och fina jag har. Mitt hjärta skulle inte slå utan henne och inget kommer någonsin kunna konkurra ut min Saga.

Jag & Saga är nyss hemkomna från Tyresö. Varit och lekt med Nettan & Freja två dagar nu.. Det är alltid lika mysigt, att bara få träffas och vara. Göra det som vi känner för, även om tjejerna inte alltid vill precis samma lika.

Idag hade vi för ovanlighetens skull haft en tid att passa, vi skulle hämta världens bästa moster & morbor på fritid. Båda blev jätte glada och avbröt leken på en gång för att följa med hem.. Och det händer inte allt för ofta, antingen suckas det högt över att jag kommit alldeles för tidigt eller så får man lite fint övertala dom att det är roligt hemma också.

Och vet ni, jag är jätte trött. Helt otroligt, skulle behöva gå och lägga mig typ 19 ikväll för att kanske vara utvilad på jobbet imorgon.