Ibland är jag så full av känslor och kärlek till min dotter att jag mer eller mindre svämmar över. Jag gråter, skrattar, ler, snyftar, har ångest om vartannat. Jag förstår inte ens hur jag ska kunna sätta ord på allting..

Sista veckan har varit en sån känslofull vecka.. Jag mår dåligt varje sekund jag inte får vara med henne, jag har ett Saga behov just nu som inte är av denna värld. Jag behöver mitt barn, jag behöver se henne utvecklas, jag behöver se henne glad, jag behöver se henne ledsen. Jag behöver vara nära och få hålla om henne hela tiden.

Just nu skriker det i mig, jag ska jobba hela dagen imorgon. Jag vill inte! Jag har bokstavligt talat separationsångest från mitt barn när det är såhär. Mitt hjärta spricker när mitt barn säger - men mamma, jag vill inte åka till farmor .. Det känns tungt att köra iväg henne på äventyr, oavsett vad det är, om det handlar om Sussi, mormor, farmor eller morfar spelar egentligen ingen roll - Jag tycker inte om att behöva tvinga henne till saker som inte känns okej just då. Hon tycker om alla dom här personerna i fråga och jag litar helhjärtat på dom alla, men om hon inte vill så vill hon inte. Mitt älskade barn.

Hon är det mest dyrbara och fina jag har. Mitt hjärta skulle inte slå utan henne och inget kommer någonsin kunna konkurra ut min Saga.

 

Nettan M

12 augusti 2009 22:20

Saga är en helt fantastisk liten tjej, och jag förstår din kärlek till 700%! Det är spännande att få lära känna henne och jag är väldigt glad att hon o Freja gillar varandra, även om deras kärleksbevis gentemot varandra just nu är lite småtuffa.. :D

Och jag förstår din motvilja mot att tvinga iväg henne, när ni båda helst bara vill kramas! :( Om vi har tur vaknar ni oxå sjuka imorgon! ;)

Kom ihåg, det man inte dör av blir man starkare av!

Puss!

http://tankerummet.blogg.se

 

mickis

14 augusti 2009 21:29

fin profilbild!

http://www.mikaelaelisacharlotte.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...